Som många av er vet ingick i Kickstarter-kampanjen för vår bok MUTANT – Minnen från den förbjudna zonen tre stycken signerade canvastryck med omslagsmotiv från olika versioner av Mutant. Peter Johnssons Nekropolis, Paul Bonners Domedagens Hjältar och Anders Muammars Mutant – Undergångens Arvtagare.
Ni som backade boken på dessa nivåer vet också att de inte dykt upp ännu. Varför har det tagit sådan tid egentligen?
I arbetet med våra böcker strävar vi alltid efter att utgå från originalartwork. Det är en stor skillnad i kvalitet mellan att scanna av en gammal trycksak och att utgå från den ursprungliga målningen eller teckningen. I Orvars bok Nils Gulliksson – Illustrationer och skisser kan man till exempel för första gången se detaljerna i bilderna, individuella tuschlinjer och ibland blyertsskissningen under. De hårdpressade reprobilder som trycktes i exempelvis Monsterboken på 1980-talet tog bort allt sådant. När man ska dra upp bilder stort, som i fallet med canvastryck, blir det ännu viktigare med så bra material som möjligt. Det handlar inte bara om den faktiska upplösningen i siffror, utan om scannerns optiska kvalitéer och att bilden förhoppningsvis skapats utan destruktiva automatjusteringar påkopplade i programvaran.
NEKROPOLIS
Peter Johnssons gäng äventyrare runt en lägereld är för många själva essensen av Mutant med råttan i skinnpaj som grillar korv, den frysande roboten, snölandskapet och barrskogen. Originalet är en akvarell som vi själva aldrig sett fysiskt i arbetet med böckerna. Istället har vi utgått från en äldre scanning vi fick tillgång till i samband med vår första bok om Äventyrsspel, men som visade uppenbara brister när den drogs upp i storlek. Det gällde därför att försöka lokalisera originalet, något som tagit tid. Peter är en av världens främsta svärdssmeder och av förklarliga skäl har mycket annat att tänka på.
När vi väl fick kontakt igen visade det sig att han hittat originalet… och gett bort det! Panik utbröt i Fandrake-lägret, innan vi fick tag i den lycklige ägaren som visade sig mycket samarbetsvillig. Orvar hyrde en bil och körde långt ut på landsbygden med scannern i högsta hugg och fick lov att plocka ut akvarellen ur sin inramning för att sedan digitalisera den i hög upplösning. Här nedan kan ni se en direkt jämförelse mellan vår nya scanning (vänster) och den tidigare (höger).
UNDERGÅNGENS ARVTAGARE
När det gäller omslagsbilden till M:UAs regelbok är originaltrycket riktigt murrigt, och detaljarbetet i målningen framgår knappt alls. Den äldre digitala fil vi hittade bland allt material från Järnringen var också i alldeles för låg upplösning och i stort sett oanvändbar.
Anders Muammar visade sig ha original till hands, vilket minimerade detektivarbetet, men som ni kanske redan sett i boken om Mutant är omslaget ett montage av flera olika delar. Det krävdes noggrant pusslande för att få ihop en bild som är så nära omslaget som möjligt, och vi är mycket nöjda med resultatet.
Jämför nedan vår nya version (vänster) med den gamla filen (mitten) och det tryckta omslaget (höger).
DOMEDAGENS HJÄLTAR
Engelsmannen Paul Bonner, sedan många år bosatt i Danmark, är den konstnär som är allra starkast förknippad med Mutant Chronicles och dess kringprodukter.
När produkterna först gjordes var bra scanners fortfarande ovanliga och lämpade sig inte i sammanhanget. Istället fotograferades (analogt) målningarna av professionellt. Dessa framkallades sedan som positiva dior i storformat som generellt sett fortfarande ser riktigt bra ut.
Vårt problem består istället av tre andra faktorer. Först och främst finns bara några av dessa diabilder bevarade. Det som istället finns av alla målningarna är digitala bildfiler, som används än idag. Dessa gjordes från diabilderna för många år sedan, och med dagens mått mätt var scanningstekniken rätt eländig.
Här nedan till vänster är en detalj av en ny scanning (gjord av oss direkt från en dia) och till höger samma från den officiella filen av samma bild.
I fallet Domedagens Hjältar fanns inte dian kvar, och filen såg hemsk ut. Då återstod bara själva originalenverket, och då kommer det enorma skyfallet i Köpenhamn 2011 in i bilden. Bonners studio översvämmades, och flera av hans målningar totalförstördes. Tack och lov klarade sig just Domedagens Hjältar, och efter många turer fick Jimmy lov att låna över den till Malmö för en nyscanning. Nedan är vår nya version (vänster) och den officiell filen (höger). Skillnaden är lite som att gå in i en ångbastu med glasögon på.
Nu har vi alltså äntligen alla dessa tre bilderna i långt bättre digital kvalitet än de någonsin funnits tidigare, scannade i 1200dpi/24 bitars färg. De har behandlats varsamt för bästa resultat på canvas, vi har gjort testtryckningar och därpå nya justeringar. Så här bra ser exempelvis testtrycket av Domedagens Hjältar ut (fotograferat med mobilkamera).
I samband med detta har vi sedan tagit ett beslut som vi också vill lyfta här. Canvastryck kan göras med ett par olika sorters kanter. Man kan låta bilden gå runt ramen, den kan stäckas ut (vilket ser väldigt onaturligt ut i dessa fall) eller så blir den enfärgat svart eller vit. Om man gör en bild avsedd för detta ändamål, och väljer att inte lägga något viktigt i ytterkanterna är runtgående sidor snyggt. I det här fallet skulle det dock förstöra bilderna, till exempel som här där den stackars räven i Nekropolis hamnar på sidan.
Därför har vi valt svarta kanter istället. Det blir snyggt och propert, och säkerställer att så mycket av originalbilden som möjligt kommer med. Trycken är i skrivande stund under tillverkning, och skeppas sedan till Sverige. Efter det ska alla signeras av respektive konstnär och till slut levereras till er. Vi kommer då att kontakta alla berörda backers angående detaljer.
Vi ber igen om ursäkt för att detta tagit så lång tid men vi hoppas att ni, som vi, känner att slutresultatet uppväger förseningen.
Allt gott
/Jimmy & Orvar